Long Live the Revolution!

Musiken skulle göra uppror, och gitarren skulle få en allt mer betydande del. Trummorna skulle slås hårdare på, hammondorgeln skulle distas och sångaren skulle skrika.

Musiken var helt plötsligt inte lika förutsägbar som den innan varit. Man visste aldrig vad som väntade. Taktens punkteringar blev oregelbundna och harmonierna annorlunda. Vad skulle härnäst komma?

Helt plötsligt blev musiken någonting bra, nästan så man gick av....

Men var den så bra egentligen?

Nja, musiken kännatecknades av synkoperingar, som vi alla vet rubbar kroppens och sinnets naturliga balans och rythm. Ja, man blev helt enkelt hypnotiserad av den, och det sexuella begäret förstärktes av musiken.

Musiken var så oförutsägbar att man visste inte när nästa ters skulle komma. Och fanns det nåt värre än när bara två egentliga toner fick det att vibrera i hela kroppen, när Satansintervallet (tritonus) skar i musiken, och fick den att leva vidare.

Jo, nog var musiken farlig, musiken som förenade olika människor med varandra.

Men vad skulle vi gjort idag, om aldrig Deep Purple och Led Zeppelin hade vågat starta revolutionen? Ja, vad skulle man gjort?

Det är tur att det finns människor som vågar göra "förbjudna" saker. Annars skulle vi inte komma nånstans.